Regioner
ARF Skola
Afrofobi
Begreppet afrofobi syftar på fördomar, fientlighet eller hat mot människor som har sitt ursprung eller uppfattas ha sitt ursprung i det subsahariska Afrika. Fientligheten kan ta sitt uttryck i verbala kränkningar, rumsliga utestängningar och fysiska angrepp liksom i rasdiskriminering på arbets- och bostadsmarknaden. Fördomar kan få uttryck i alltifrån skämt, stereotypa bilder, till rasdiskriminering. Det kan också ta sig uttryck i exotiserande föreställningar om ”afrikaner”. 

Antisemitism
Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp. Fientligheten kan rikta sig mot både religiösa judar, men även mot sekulariserade eller icke-troende judar. Antisemitism kan ta sig olika uttryck och variera i styrka. Den kan uppträda som allt ifrån ganska milda fördomar till ett ursinnigt hat. Den kan framträda som attityder, bildspråk och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, diskriminering eller våld mot personer av judiskt ursprung och attacker/skadegörelse av synagogor. 

Antiziganism
Termen antiziganism syftar på fördomar och fientlighet mot romer. Antiziganism, liksom engelskans Anti-Gypsyism, handlar om majoritetssamhällets föreställningar om romer och utgår från skällsordet zigenare eller gypsy på engelska. I vardagsdiskurser tar sig dessa negativa föreställningar om romer uttryck i diskriminering och fientlighet som kan eskalera till öppet våld. 

Exotisering
Termen syftar på en fascination kring ”den Andra”, dvs de som inte är som ”oss”. I stället för att hata eller avsky har man en positiv inställning till den Andra. Att exotisera i dagens samhälle kan handla om att man ser vissa individer som bärare av en exotisk kultur, som man fascineras av. Ofta blir individen reducerad till denna kultur som andra anser den att vara bärare av. 
Exotiseringen drabbar gärna människor, folk och kulturer som västerlänningar ser som mindre moderna eller icke-västerländska. Historiskt (1700-t) har det funnits en tradition bland europeiska intellektuella att prata om ”den gode vilden”. Man såg på de folk som koloniserades av européer som en motpol till det ”civiliserade” samhället; mindre utvecklade men också mer ”naturliga”, ”äkta”, och ”fria”. Denna stereotyp ligger ofta som ett omedvetet galler i betraktelsen av olika kulturer.  
Den exotiserande hållningen vill gärna bevara det exotiska. De exotiska kulturerna har en essäns bestående av vissa egenskaper som definierar dem . Egenskaperna kan vara allt från vardagspraktiker som matlagning och musiksmak, till mentalitet eller lynne, alltså individuella psykiska egenskaper. 

Filoziganismen (filo=älska)

Är inte emot romsk kultur utan vill bevara en bild på ”zigenaren” som utgår ifrån ett essentialistiskt perspektiv, dvs att man ser ”zigenaren” med vissa personlighetsdrag  och lynne som är nästintill av naturen givna. Denna uppfattning vill gärna se ”zigenaren” som en fri själ som aldrig kan bli en ”tråkig medborgare”. Det är en exotiserande representation som samtidigt är exkluderande: för att existera ska romer bevara en exotisk livsstil, vilken anses förlorad om “zigenaren” upphörde att agera efter bilden av “zigenaren”. “Zigenaren” kan då aldrig kan bli anpassad och således en likaberättigad del av samhället. 

Institutionell rasism 
Anses uppstå när regler, normer och vedertagna handlingsmönster hos samhällsinstitutioner, som t.ex. skolan och universiteten, innebär en begränsning - och också ett hinder - för vissa etniska minoriteter och invandrargrupper att uppnå lika möjligheter som resten av samhället. 

Islamofobi
Termen syftar på fördomar och fientlighet mot muslimer, och antimuslimska aktioner. Fientligheten och fördomarna är riktade mot Islam som religion, och mot muslimer. Fördomar kan även drabba personer som antas vara muslimer utifrån sitt namn eller etniskt ursprung som förutfattat associeras till Islam. Antimuslimska aktioner kan vara våld mot muslimer, skadegörelse på islamiska byggnader eller öppna protester mot moskébyggen. 

Kulturrasism
En mer utspridd form av rasism i dagens samhälle är den som inte baseras på indelning av biologiska raser, är en form av rasism som
- bygger på en föreställning om i praktiken oöverkomliga kulturella skillnader, vilket
- förklarar och ursäktar aggressioner och spänningar mellan olika etniska grupper inom ett samhälle, och 
- därigenom motiverar en åtskillnads-politik och bedriver argument mot mångkulturella samhällen.

Rasdiskriminering
I FN konventionen om avskaffandet av rasdiskriminering avser man med rasdiskriminering (Del 1, artikel 1):
1. I denna konvention avses med uttrycket rasdiskriminering varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännande, åtnjutande ¬eller utövande på lika villkor av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet. 
Rasbiologin är läran som indelar mänskligheten i olika biologiska raser med olika egenskaper och olika värden. Rasbiologin var ett akademiskt ämne under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Sverige var i början av 1900-t var världsledande på det rasbiologiska området. År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Under ledning av professor Herman Lundborg bedrevs under flera år rasbiologiska studier på olika människotyper i Sverige, forskning som hade rashygieniska motiv.
Rashygien utgår från att folkgrupper och människorasen som helhet kan förbättra sina egenskaper genom rasförädling och selektiva urval vid fortplantning. 

Rasifiering 
Rasifiering  (från engelskans racialization) är ett begrepp och ett teoretiskt perspektiv som beskriver hur människor betraktas som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung. Rasifieringsteorin är ett försök att visa hur rasistiska föreställningar skapar ”raser”; Termen Ras syftar då inte på biologiska raser utan socialt konstruerade sådana. 

Forskare som använder begreppet avser i huvudsak att beskriva hur människors föreställningar, fördomar och myter om ras präglar allt från synen på människor till synen på samhället i stort. 
Föreställningar om ras och rastillhörighet har till stor del sitt ursprung i rasbiologin och lever kvar om inte annat som omedvetna kategorier. Dessa föreställningar skapar oerhörda konsekvenser för människors liv: vita människor får privilegier på grund av föreställningen kring deras vithet medan människor som definieras som icke-vita diskrimineras och/eller exkluderas i olika delar av samhället. Detta har påvisats ge konkreta utslag inom t.ex. arbetsmarknaden och bostadsmarknaden där hudfärg och namn har effekt i hur lätt eller svårt det är att få arbete eller bostad, trots rätt kvalifikationer. Rasifieringsbegreppet används alltså för att förklara hur dessa föreställningar om mänskliga egenskaper kopplade till hudfärg påverkar människors liv i grunden.

Rasbiologi
Rasbiologin är läran som indelar mänskligheten i olika biologiska raser med olika egenskaper och olika värden. Rasbiologin var ett akademiskt ämne under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Sverige var i början av 1900-t var världsledande på det rasbiologiska området. År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Under ledning av professor Herman Lundborg bedrevs under flera år rasbiologiska studier på olika människotyper i Sverige, forskning som hade rashygieniska motiv.

Rashygien
Utgår från föreställningen att folkgrupper och människorasen som helhet kan förbättra sina egenskaper genom rasförädling och selektiva urval vid fortplantning. Denna tanke fanns långt före forskningen kring gener och DNA. 

Rasism
Nedan definition är den som återfinns i Nationalencyklopedin:

Baserar sig på antagandet av att det finns biologiska raser och grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar:

1. Uppfattningen att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal distinkta raser utifrån fenotypiska skillnader, det vill säga yttre kännemärken.
2. Antagandet att det finns ett samband mellan, å ena sidan, sådana fenotypiska skillnader och, å andra sidan, nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär.
3. Antagandet att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av respektive raser.
4. Övertygelsen att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på kvaliteten av de nedärvda dragen.
5. Föreställningen att denna hierarkiska klassifikation berättigar medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och t.o.m. förinta medlemmar av förment underlägsna raser.
Medan den första förutsättningen är omdiskuterad är den andra och den tredje vetenskapligt felaktiga och den fjärde och femte etiskt och politiskt förkastliga.

Även åsikter och handlingar som inte i alla avseenden motsvarar definitionen ovan kan med viss rätt benämnas rasism, när det rör sig om allmän motvilja mot medlemmar av grupper som definieras genom fysiska, kulturella eller beteendemässiga karakteristika, utan hänsyn till enskilda gruppmedlemmars individuella särdrag. Ofta är dock uttrycket främlingsfientlighet mer adekvat om sådana attityder.

Strukturell rasism:
Strukturell rasism anses uppstå när samhällsstrukturer, t.ex. inom rättssystemet, utbildningssystemet, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, eller det politiska systemet exkluderar etniska minoriteter och/eller immigrantgrupper från att delta i samhällslivet på samma villkor som övriga medborgare. Exkluderandet sker inte nödvändigtvis i lag och regelverk, utan träder fram som ett mönster när man sammanställer olika individuella fall. 

När arbetsgivare, fastighetsägare, tjänstemän i myndighetsställning, osv, agerar utifrån (o)medvetna föreställningar kring "ras" och "kultur", och systematiskt väljer/väljer bort individer i anställningsansökningar, i bostadskön, när man ansöker om bidrag, vård, osv. 

Vithet: 
Ett begrepp kopplad till rasifieringsbegreppet . Vitheten är den normen mot vilken man urskiljer ”de Andra”. Vitheten är på samma sätt som andra ”raser” socialt konstruerad, en stereotyp som och utgår från utseendemässiga drag som man tillskriver andra egenskaper.  En vit person uppfattas inom denna syn som västerlänning, modern, och med de rätta 

Xenofobi:
Betyder främlingsfientlighet .